Mycket har hänt, som vanligt. Natten till v.33+6 vaknade jag med värkar. Förstod dock inte förrän många timmar senare, när magsjukan lugnat ner sig, att det verkligen var värkar. Blev inlagd på förlossningen, hade värkar med 2-3 minuters mellanrum. Livmodertappen var mjuk och nästintill utplånad, yttre livmodermunnen öppen ett finger och inre stängd. Fick en himla massa dropp(totalt över 10 liter på 2 dygn) och en bricanyl inj. och efter ett tag så avstannade allt. Skönt!
Ca 2 veckor senare så åkte Freja på magsjuka ytterligare en gång. Drygt som attan! Jag och Peter klarade oss som tur var. Freja har börjat tycka att det är kul att vara ute och gå. Vill helst hålla i pappas händer, men står själv och har vid ett tillfälle utomhus tagit 1,5-2 steg alldeles själv. Inomhus är det inte alls lika kul, då går hon bara längs med möblerna och med gåvagnen. Går man med henne hållandes i händerna och sen släpper så sätter hon sig bara. Hon KAN gå, det märks, men är på tok för feg för att göra det. Hon har ju gått längs med möblerna nu i flera flera månader.
Idag är jag i v.36+6, dvs alldeles snart fullgången!! Det trodde jag aldrig, men nu känner jag mig mer och mer säker på att jag kommer få gå tiden ut. En tröst är varje fall att jag inte kommer få gå över tiden p g a graviditets diabetesen.
Just det, var på ju på t-ul i v.32, då var bebis +31% tillväxt. Fick börja med insulin till natten men sen fått öka på mer och mer. I v.34+5 var jag på ett nytt t-ul och bebis var då bara +10% i storlek. Uppskattades väga ca 2600-2800g. Sen förra veckan så var jag på ytterligare ett t-ul och då var bebis bara 8% större och uppskattades väga nånstans mellan 2900-3000, dvs om det fortsätter så här och jag går tiden ut så bör bebis väga knappt 4000g när den kommer ut.
Läkaren på det andra t-ul var väldigt skum. Han hintade hela tiden om vad det var för kön. Först hintade han om att det var det ena, sen kollade han efter, frågade vad vi hade idag och hintade sen om det andra. Sen när jag skulle gå så hann jag inte mer än ett par meter i korridoren innan jag hör att han säger "Visst såg du att det var en *censur*?" till läkarstudenten som var med. Tack för den! Då har han dessutom under själva undersökningen frågat om vi visste könet och om vi ville veta eller inte. Han var dessutom jätteduktig på att säga "hen" som var så modernt att säga enligt honom. Klantigt värre! Men enligt barnmorskan så är han lite knepig och han brukar visst skoja väldigt friskt, så hon sa att han mycket väl kunde fått för sig att han hintat lite för mycket åt något håll och sen känt att han varit tvungen att kompensera och då hinta åt andra håller igen. Aja, oavsett. Klantigt värre. Blev först väldigt ledsen, men i och med att jag inte vågar lita på vad han sa, så blir det ju ändå som en överraskning. Även om det är liiite tråkigare än att inte ens misstänka nåt.
Har blivit lovad en hinnsvepning på nästa barnmorskebesök, som tyvärr inte blir förrän i v.38+5. Känns som en evighet dit. Ska dock till specen imorrn för CTG och nästa vecka för nytt CTG och nytt t-ul. Hoppas verkligen bebis tittat ut innan dess. Har haft mycket molvärk och sammandragningar senaste dagarna, så håll tummarna för att det snart är på G. Barnmorskan sa varje fall att bebis är fixerad nu. Vilket märks, fogarna är lite bättre. Kunde gå på en ganska lång promenad igår utan att ha alltför ont efteråt. Så skönt!!!
Ca 2 veckor senare så åkte Freja på magsjuka ytterligare en gång. Drygt som attan! Jag och Peter klarade oss som tur var. Freja har börjat tycka att det är kul att vara ute och gå. Vill helst hålla i pappas händer, men står själv och har vid ett tillfälle utomhus tagit 1,5-2 steg alldeles själv. Inomhus är det inte alls lika kul, då går hon bara längs med möblerna och med gåvagnen. Går man med henne hållandes i händerna och sen släpper så sätter hon sig bara. Hon KAN gå, det märks, men är på tok för feg för att göra det. Hon har ju gått längs med möblerna nu i flera flera månader.
Idag är jag i v.36+6, dvs alldeles snart fullgången!! Det trodde jag aldrig, men nu känner jag mig mer och mer säker på att jag kommer få gå tiden ut. En tröst är varje fall att jag inte kommer få gå över tiden p g a graviditets diabetesen.
Just det, var på ju på t-ul i v.32, då var bebis +31% tillväxt. Fick börja med insulin till natten men sen fått öka på mer och mer. I v.34+5 var jag på ett nytt t-ul och bebis var då bara +10% i storlek. Uppskattades väga ca 2600-2800g. Sen förra veckan så var jag på ytterligare ett t-ul och då var bebis bara 8% större och uppskattades väga nånstans mellan 2900-3000, dvs om det fortsätter så här och jag går tiden ut så bör bebis väga knappt 4000g när den kommer ut.
Läkaren på det andra t-ul var väldigt skum. Han hintade hela tiden om vad det var för kön. Först hintade han om att det var det ena, sen kollade han efter, frågade vad vi hade idag och hintade sen om det andra. Sen när jag skulle gå så hann jag inte mer än ett par meter i korridoren innan jag hör att han säger "Visst såg du att det var en *censur*?" till läkarstudenten som var med. Tack för den! Då har han dessutom under själva undersökningen frågat om vi visste könet och om vi ville veta eller inte. Han var dessutom jätteduktig på att säga "hen" som var så modernt att säga enligt honom. Klantigt värre! Men enligt barnmorskan så är han lite knepig och han brukar visst skoja väldigt friskt, så hon sa att han mycket väl kunde fått för sig att han hintat lite för mycket åt något håll och sen känt att han varit tvungen att kompensera och då hinta åt andra håller igen. Aja, oavsett. Klantigt värre. Blev först väldigt ledsen, men i och med att jag inte vågar lita på vad han sa, så blir det ju ändå som en överraskning. Även om det är liiite tråkigare än att inte ens misstänka nåt.
Har blivit lovad en hinnsvepning på nästa barnmorskebesök, som tyvärr inte blir förrän i v.38+5. Känns som en evighet dit. Ska dock till specen imorrn för CTG och nästa vecka för nytt CTG och nytt t-ul. Hoppas verkligen bebis tittat ut innan dess. Har haft mycket molvärk och sammandragningar senaste dagarna, så håll tummarna för att det snart är på G. Barnmorskan sa varje fall att bebis är fixerad nu. Vilket märks, fogarna är lite bättre. Kunde gå på en ganska lång promenad igår utan att ha alltför ont efteråt. Så skönt!!!
